Vår syn på kärleken behöver uppdateras. Kärlek är inte evig utan den är kortvarig, flyktig och snabbt övergående. Kärlek existerar bara i mikromoment, det vill säga i små korta ögonblick av kärleksenergi, men dessa är för evigt förnyelsebara och kan upprepas hur ofta som helst.

Vår syn på kärleken är att den är exklusiv, evig och kravlös – men det är helt felaktigt. Kärlek är inte heller sexuell åtrå, blodsbanden vid släktskap – eller det speciella band som ett giftermål eller annat avtal innebär.

Barbara Fredrickson, professor vid University of North Carolina, USA, har i över 20 år forskat på kärlek – eller snarare ”the science of emotions”; känslornas anatomi. Det vill säga vad kärlek betyder på en kroppslig nivå.

Professor Barbara Fredrickson

I sin bok Love 2.0 beskriver hon att de speciella band som vi kallar för kärlek snarare är ett resultat av många mikrotillfällen med små doser av kärlek. Mängder av små kärleksögonblick skapar alltså kärleken! Små handlingar, gester, blickar och beröringar som väckt kärleksenergins känslor inom dig.

De band av kärlek som vi skapar med andra människor är resultatet av summan av alla dessa många små tillfällen när kärlek fylls på.

Våra kärleksband hålls också vid liv med dessa dagliga ”inympningar” av kärleksdoser. Så att säga att kärleken dött stämmer inte, man har låtit den självdö … Ungefär som en eld slocknar om man inte lägger på ved eller kol.

Precis som växter behöver sol, vatten och bördig jord som näring för att växa och över leva, behöver vi människor kärlek. Våra celler och därmed även vi frodas och växer i närvaro av kärlek!

Kärlek är villkorad

Att kärleken är villkorslös, ”unconditional”, är en myt. Den är ytterst villkorad, för det som du (ditt system) reagerar på är mycket känsligt för kontext, sammanhang och antydningar. Din kropp svarar betydligt bättre på vissa visuella eller sensoriska signaler och beröring än andra.

Kärlek kräver vissa förutsättningar, och om man förstår dem kan man uppleva kärlek ett oändligt antal gånger. Som kvinna tycker jag detta är självklart, att man gillar och stimuleras av viss beröring och vissa handlingar och ord mer än andra. Därför kan omtanke, medkänsla och hänsyn vara sexigt för ens själ och göra att man svarar med kärlek.

Kärleksfull beröring är helt enkelt livsviktig, det är näring för kroppens största organ, huden, och för vårt äldsta sinne, känseln.

Det härliga är att det inte måste vara kärleksenergi från någon man känner, utan den från okända fungerar lika väl. Forskning och erfarenhet har visat hur känslor av kärlek från människor man inte ens känner kan ha djup, stark och gynnsam inverkan på en. Att det kan öppna upp och transformera människor. Det faktum att positiv emotionell energi kan överföras och delas mellan människor även om de är främlingar är bland det mest positiva jag lärt mig på länge. Kärlek kan också finnas i relation till en högre kraft, som en gud eller gudinna (vad man än kallar den), en amulett, helig staty, ett altare eller liknande. Det viktiga är vad man laddar in i det, och upprepade ritualer förstärker den heliga känslan. Så till vida kan kärleken vara platonskt, för det viktiga är den känsla vi lägger i relationen.

Kärlek är levande och aktiv

Men det allra viktigaste för vår utveckling är kärleken till andra, levande människor. Vi behöver även varandra för att få igång allt det som är mänskligt starkt och lyfter oss.

Kärlek kan rent vetenskapligt definieras som positivitetsresonans, ”positivity resonance”, vilket innebär en positivt laddad kontakt eller anknytning med andra levande varelser. Av alla de positiva emotionerna vi kan känna är kärlek den högsta, och tillsammans med de andra känslorna skapar det en resonans mellan två människor.

Dock är förutsättningen att de kommunicerar med varandra med ögonkontakt. (Blinda personer har utvecklat andra sinnen och starka sätt att kommunicera.) Kärleken växer bäst när du är närvarande i nuet, i din kropps upplevelser såväl som i andras agerande och reaktioner.

Dr Sanna Ehdin

  1. Läs mer om detta i Nya Sluta kämpa – borja leva, 2016
Dr Sanna Ehdins bloggMening, kärlek & glädje